rydanfjordan

Senaste inläggen

Av Helena - Tisdag 22 maj 13:03

I feel like the Netflix series 13 reasons why is soo important this day and age. We need to discuss these important issues, not look the other way. A lot of people were upset with how graphic and hands on this show is. But I defend it to 100%.

Yes, This show is heavy. I need a couple of days to digest and process everything, and I don't have any triggers. 


The second season was recently relesased and I'm curiously awating the opinions to roll in. And whilst I'm sitting here waiting my thoughts started to wander to my own experience.


I'm lucky enough to not have any hands on experience with this. I did however struggle quite a bit my senior year. I was quite the mess actually. I was feeling a lot of anger, resentment and lonliness. 

I started to skip classes, I wasn't paying attention in class and my grades dropped badly. 


Eventually a few teachers started noticing that something was wrong, but only one made an effort which led me to getting help from my contact at IESS. The first teacher more or less forced me to have a meeting with the school counselor. The second expressed concern and wanted to talk at a later time and I never heard any more from them. I don't even remember the third and last...


We've had chats after. Apparently everyone was concerned about me, but I was left to struggle on my own for way too long. 


I was talking to one of the teachers and when we came to the topic of my experience, they told me: "I hope you know how difficult it can be to spot struggling students." And no, I hope I wouldn't make the same mistake. Should we ignore a student that initially doesn't let us in? (How did it go for Mr. Porter?) If it was me seeing someone with the warning signs I would talk to the student. If it didn't work, I would talk to their mentor (Sweden works with mentorship throughout school where each student is assigned a teacher that works as a mentor to help out with school, studies and whatnot) The mentor perhaps knows if something's going on in the student's life, or they usually have a better relationship with the student. It's at least a start, and it's better than simply ignoring the issue. 


My school didn't have the knowledge or resources to help me. I ended up getting the help that I needded from my old teacher at my Junior high. We had lunch once a week where we would talk and then plan the week's studies. I was also talking to a counselor outside of school that was... well... interesting. and the school counselor that was shit. So this teacher saved my assl. In three months she helped me getting from two grades to having enough credit to graduate. I can never thank her enough that she put up with me, that she took time from her busy schedule to help me, even though it wasn't her job, she had no obligation. I felt so guilty asking her for help since it was my school's job, not hers. But I'm SO thankful!


And after all the hard work she did what no one else did: she acknowledged my effort. She hugged me and said the words I never heard but needed so badly:



I'm proud of you.  

ANNONS
Av Helena - Tisdag 13 feb 23:25
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Helena - Måndag 12 feb 23:44

Det är dags att vända blad. Allt för länge har jag låtit andra trycka ner mig och mitt arbete med mina hundar, specifikt Kuna.


Det är otroligt krävande att ha en skällande hund. Jag blir otroligt stressad vid sådana situationer. Jag tänker på hur de andra hundägarna tänker. Och till slut ändrades våra liv för att anpassas till detta.


MEN nu har jag helt plötligt vaknat upp och insett skiten jag får ta. Jag kämpar otroligt med Kuna som skäller på andra hundar men själv får jag bli upptryckt i djupa snövallar, även Jemo blir konstant utskälld, bitchblickar, ryktesspridning, rädsla, ilska, folk som inte kan hjälpa till med avstånd, folk som inte uppskattar att jag försöker hjälpa till genom att gå lite åt sidan utan tycker att det öppnar upp deras genväg genom att gå RÄTT brevid oss. Folk som hellre pratar i telefonen och låter sin hund göra anfallsförsök mot min hund på halvlångt koppel, hundar som går till attack får gå lösa och det är sedan mitt fel att jag går på den publika vägen.

Folk tränar upp sina hundar att skälla ut mina och jag har folk som blivit sur på mig för att jag inte jobbar med deras hund pedagogiskt efter att dennes hund har BITIT MIG. Ingen ursäkt ingenting. 


Man får skit för att ens hund skäller och man får skäll för att man jobbar på problemet och korrigerar hunden. 


Varför ska jag anpassa våra liv för att hjälpa till folket som behandlar oss på detta sättet?! Ja, detta ger mig bara fler anledningar att hata folk och få mitt blod att koka, MEN, det är dags för mig att kliva in i rollen som mina hundar satt mig i. Jag är flockledaren, mitt jobb är att hjälpa och guida min flock. Enda sättet för Kuna att reagera mindre på hundar är att jobba på det, inte gömma sig för problemet. 


Så tyvärr ni som bor i närheten av mig. Från och med nu får ni ta det att bli utskälld. Om ni inte uppskattar detta kan ni göra erat tillbaka: ge utrymme, håll uppsikt på din hund. För om din hund skäller på min så kommer min GARANTERAT att svara på tilltal. Vi borde alla kunna jobba tillsammans och visa gemensam hänsyn till varandra. Men tills dess tänker jag sjunka ner på er nivå och prioritera MIN flock, inte din! 


Jag vet inte varför jag brytt mig om mitt rykte med tanke på att den redan är skit! Varför ska jag vara rädd för att folk ska se ner på mig när alla redan gör det. Så nu är det nog!

Av Helena - 6 november 2017 05:45

Här kommer recap för oktober

 






Oktober 1: Las Vegas Shooting

 


Oktober 2:  Grundläggande Medicinsk Genetik på UU Startar


Oktober 5:  Hämtar ut nya bilen <3

 


Oktober 6-8: Resa ner till Stockholm med moster, kusin och mamma

   

Choklad, sprit och kort - sämre finns det


Bra början, uselt avslut




Oktober 19:  Jemo rymmer över natten




Oktober 21:  MH Med Kuna och Jemo


Alla tre överlevde. Inget test blev avbrutet och ingen anmälan till SBK.




Oktober 23: Avslutning grundkurs med Kuna

 

Vinst på avslutningstävlingen



Oktober 25: Tjejkväll på berners, första besöket på kasinot.

 


Oktober 1-31:  Russel Howard Marathon






Av Helena - 6 november 2017 05:03
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Helena - 3 oktober 2017 15:12

 



September har varit en månad med mycket spännande saker som hänt:




  • Den 1a Var det en stor översvämning i stan då ett rör brast. 

   


  • Den 6e startade med simskola. Två dagar, 7 grupper



  • Den 8e gick min bil in i produktion. Hurra!

 



  •  Den 14e fick jag provköra en Golf R! Hurra!

 



  • Den 15e var Jonas disputation som han blev godkänd på. Hurra!

 


  • Den 16e for jag ner till Märsta/FHTE och hämtade Jemo. Hurra!

   


  • Den 18e började grundkursen som jag och Kuna på på hos Amni's. Hurra!

 


  • September har bjudit på många serier att bingea: You're the worst, click for murder, atypical, please like me

                      Top pick: Please like me





Av Helena - 13 augusti 2017 21:53

Jag är en person som när jag väl har bestämt mig för någonting så är det 110% så…


Detta är både positivt och negativt. Det gör mig tillexempel väldigt stressad när jag inte har den där säkerheten i att så ska det vara.


Ett område där jag ofta kollar, tänker och känner mycket är vid inköp. Och 9/10 gångar när jag bestämt mig så är den slut eller något annat dumt.

“Nej, jag ska inte köpa täcket, det är dumt och onödigt.” “Tja, efter att ha tänkt efter så är det nog inte så dumt ändå” Går till affären och tada, slut. Borta. Finito.


När jag var yngre hade jag en väldigt låg tävlingsperiod inom ridsporten. Jag gjorde väl helt okej ifrån mig, men jag är mycket dålig på tävlingsnerver och på senare dagar så har jag lagt ner allt tävlande.




När jag fick mitt körtillstånd (whatever you call it) för att få börja övningsköra var jag “avstängd” från gymnasiet. Vilket gav mig tid att övningsköra. MYCKET tid. Jag lever för att köra och en dröm jag har är att utöka mitt körkort…. Fatta coolt att ha alla tillhörigheter. Total frihet! 

Ultimata för mig i dagsläget är att ha två bilar: en snål och praktisk bil för vardag  (golfen) samt en lekbil som inte behöver vara bra eller praktiskt, utan mer fokus på rolig. Hittade en opel (återigen, lekbil, opel är accepterad) men fick inte ha två bilar för monka….


Jag har under senaste tiden varit inne på att börja med folkrace.

 

  

 

 

Simpel inkörsport och enkelt att få tag på en bil. Min personlighet avspeglar sig på min körstil. Problemet är att jag inte får någon chans att ta reda på om jag har något racing i blodet och om det går att finslipa på detta. Skulle jag ens kunna klara av det med nerverna? Problemet är dock att helt plötsligt går det inte att att få licens. Det går inte ens att se när andra kör folkrace. Letat igenom internet utan att hitta någonting. Inte om varför de försvann eller vart närmsta aktiva ställe är…..


Det kliar i högra foten och sinnet. Hur ska jag nu kunna arbeta mot det ultimata målet: Le Mans 24h

 

  

Av Helena - 28 december 2016 19:47

I'm so frustrated over this whole situation...


There is one job that I want but will never get, there's one thing that I want to study but will never be able to... ...and it reminds me each time that I enter the hospital. I get bummed when I can't read the EKG, and it got me excited when no one understood what the nurse said when he was explaining, apart from me who understood everything. 


I'm not normal and I'll never be. So it's not so surprising that I want to work with something that not many want to work with. Dead people... Up until a few years ago it was possible to work as a me without going the typical route. It feels stupid to spend 5,5 years on something that you'll only partly need. What I wish was that there was a specific program. But I can also see why it would be useful to get a medical degree so I won't say anything else. 


It is stupid that your only change of getting into a program in Sweden is by your grades. Grades can be really misleading. I had the lowest merit points while studying in Uppsala, but was not the worst student in my class. #JustSaying. Besides, why do you need  A in subjects like Spanish, Music or Art for that matter?


It will take years for me and plenty of cash to raise my grades, but no matter how hard I try there are a few subjects that I'll never get an A in.. By the time I'll be ready to study it'll be time for me to retire. It is extra stupid since I don't want to work as a doctor per se. 



Which leaves me the option of going to Canada. Which is ridiculously expensive. Besides, I'm not even allowed to go back and work in Sweden afterwards. Hilarious. So I get the knowledge that I seek, but no use for it. Excellent. Besides, leaving Sweden means that I have to give up my dog. Great. 


I'm not even allowed to take any classes in Sweden. What's even better is that there are some way, to beat the system, take the long way round but still. However, Sweden is incapable of hiring people who are qualified to do their job (so why can't I work, when everyone else can?) which means that there's no way to get the answers that I need. 


This morning I was thinking about how glad I was that I don't live in England, that Sweden is better despite its flaws. Way to prove yourself wrong. You just had to. 


Presentation


Hello! My name is Helena. This is at the moment a bilingual blog which will turn into a English one. Please read my introduction here:

http://rydanfjordan.bloggplatsen.se/2012/06/21/8126733-re-introduction/

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rydanfjordan med Blogkeen
Följ rydanfjordan med Bloglovin'

Gästboken

Not Swedish?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se